N A T A L I E

Varför vill jag alltid ge upp saker gång på gång? Minsta lilla och jag släpper taget, minsta lilla som går snett, t.ex. i en vänskap orkar jag inte ta mig igenom och kämpa för. Tack vänner för att ni orkar för mig och för er, tack för att ni jämt hör av er och frågar hur jag mår, om jag vill ses, för jag är riktigt patetisk när det kommer till det. Jag orkar aldrig höra av mig! Hade helt seriöst varit helt ensam om inte vännerna hört av sig. Dock har jag glidit ifrån så sjukt många p.g.a. det här, jag har nästan inga gamla vänner kvar. Jag har förändrats på ett läskigt vis under några månader, jag vill aldrig ut och festa och ha roligt med vännerna längre, känns mer ansträngande än befriande och roligt att dra ut, Jag har precis fyllt 18 år och just då ska jag tröttna på att festa, träffa folk, umgås och leva livet och hitta på helt galna saker man minns hela livet sedan. Fyfan vad jag saknar gamla tider, eller gamla och gamla, saknar bara tiden för ett årsedan. Även om det var patetiska tider med för mycket vodka i glaset och ett huvud, en kropp som bit för bit inte alls vill hänga med lika mycket, så saknar jag mitt sociala liv. Nu när det kommer till helg blir jag otroligt glad och tänker på att jag kan krypa ner i min säng och sova. Börjar fundera på om jag hamnat i någon slags depression? Höst/vinter depp haha? Jag glädjes mycket mer åt saker förr, nu är det svårare att göra mig glad. 
På fredag har en tjejkompis 18årsfest och jag ska försöka skratta som förr, DANSA som förr, vara lika kreativ och spontan som förr, och framför allt umgås!! Kommer ha mina fina vänner på den festen som jag umgåtts med i 1-2 år, inte så himla länge men fan vad jag tycker om dom ändå. Jag kommer ju vara med Linnea, Alexander och Joachim. Människor jag åkte till Spanien med i våras och vi hade så sjukt kul kommer jag ihåg. Vi kom varann så nära under den resan, men nu finns inte "vi" längre även om jag har kontakt med alla er fortfarande. Kommer ihåg smset jag fick av Linnea för mer än ett år sedan "Ska göra så det blir vi fyra, vi är det nya gänget, vi ska ha så kul" Så bokade vi spontant resan till Spanien. Jag hade umgåtts med Joachim kanske 4 gånger totalt under mitt liv då, och Linnea med Alex typ 2 gånger? Så bokade vi iallafall. Det var mycket skratt hela tiden, vi skrattade på morgonen direkt när vi vaknade, när jag egentligen är väldigt grinig då. Vi skratta åt skämt, åt varann, åt en sur bitchig Alex som behövde sin morgondusch innan vi gick ut en meter för att köpa frukost, åt något efterblivet någon gjorde, åkte till stranden, skvätte havsvatten på varandra som fortfarande var otroligt kallt och inte hunnit bli uppvärmt av solen än eftersom det var så tidigt på året, fortfarande bara April, vart surglada på varandra av det kalla vattnet man fick på sig, sedan var det bara att gå upp och lägga sig i den varma, varma solen och sätta på partymusik och tagga till kvällens utgång och känna hur mycket man älskar vännerna omkring en, som man precis sekunden innan varit så irriterad på. Komma hem, putta in varandra i den trånga duschen med kläderna på, sätta på vattnet och ha en slags vattenkrig med slangen. Lilla jag är ju så otroligt liten och svag jag vart självklart genomblöt. Sedan lägga sig i sängen med dom våta kläderna och kittlas, kramas och skratta, sedan var det bara att gå upp och laga middag tillsammans! Och sedan sätta sig för att äta, samtidigt som man drack vin eller gjorde vodka-redbull drinkar och började föra. Sedan dra ut och dansa hela natten och känna hur lycklig man är, lite dels tack vare alkoholen men vad gör det. Kanske få för sig att sätta sig på en karusell efter ett par shots, just för att det verkade så kul just då, och fan det var kul. Allt var kul. Vet inte varför jag skrev detta kanske för att jag saknar mina vänner något otroligt, jag har glidit ifrån dom och jag mår inte bra utav det. Vill kunna hitta på nya spännande roliga saker, kunna höra av mig åtminstonde varannan dag och fråga hur det är med er.
Ska försöka ändra på mig, försöka hitta tillbaka till mitt gamla partyglada mig. Och fan vad jag vill göra en sådan här rolig resa igen, bara uppleva allt igen. Jag saknar denna Spanienresa! Den veckan var nog den bästa i mitt liv. Just för att man inte hade några måsten, man hade sol varje dag (man blir otroligt glad av solen) Dessutom otroligt glada, positiva härliga vänner omkring sig, klart man var lycklig! Minns känslan när jag vaknade dagen efter vi kommit hem, ensam i min säng och hur otroligt ledsamt det var att inte vakna upp bland älsklingarna haha. Och dagen efter det vaknade jag upp hemma hos Victoria av att hon skrek till "näääää fan har du kollat ut" Så ser man att otroligt mycket snö täckt marken, ja i mitten på April. Suck så hade man varit i värmen två dagar tidigare hahaha.

Läskigt att människor fortfarande läser min blogg än idag fast jag inte uppdaterat på 3 månader, det är inte meningen att ni ska göra det

Nä nu ska jag fan lägga mig, har sovmorgon imorgon börjar kvart över 12 vilket är otroligt skönt! Antar att ni bryr er jätte mycket eftersom ni fortfarande läser :D

 

Jag saknar er

Haha börjar redan glömma bort vilken dag det är, underbart! Ska nog gå och lägga mig snart, ska hem till en kompis imorgon under dagen. Sedan ska jag nog inte göra så mycket mer..

.

Hjärtat jag börjar bli mer och mer besviken på dig...

Äkta vänner som verkligen bryr sig är så svårt att hitta. Vissa människor funkar man så jävla bra med så det är läskigt, medan man inte går ihop alls med andra människor hur mycket man än vill det.

Jag är fortfarande lika glad som tidigare! Men har suttit och tänkt väldigt mycket ikväll, det är väl egentligen nu när man inte har något plugg eller några planer som t.ex. ikväll när jag bara varit hemma som man har tid att tänka igenom saker och komma på småsaker att störa sig på. Not good! Önskar jag kunde sluta ställa upp så mycket för vissa, som inte skulle göra detsamma för mig, önskar samtidigt att jag ibland kunnat varit en mycket bättre vän och dessutom höra av mig mycket oftare?... Nej nu ska jag fan sova. Godnatt :D

Min familj har ju en lägenhet i Torrevieja, som ligger i Spanien. Och det är sjukt många svennar som har det, typ hälften man går förbi pratar svenska.. Och även jag känner en del som har hus&lägenheter där.

En tjej&en kille i min klass har hus&lägenhet där, Victoria en av mina närmaste har en lägenhet där, en killkompis som heter David har ett hus där, sen började jag randomsnacka med min kompis Lukas för nån dag sen, så sa han att han precis kommit hem från Spanien och då undrade jag vart i Spanien han varit och då kom det fram sen att han också har lägenhet i Torrevieja!
Så sjukt nice att jag känner en del som brukar vara där, då är det ju bara att matcha in nåt lov och åka dit samtidigt och umgås! Sjukt bra :D


Sist jag var där,
Patrick, jag&Victoria.
Patrick är amerikanare men har svenska släktingar som han hälsade på i Spanien och vi lärde känna honom där, Amerikanare är ju så galet sociala, så vi umgicks en del i Spanien och festade tillsammans. Sen skulle Patrick till Sverige direkt efter och det visade sig att vi skulle med samma flyg hem haha!? Men jag åkte ju bort direkt efter jag kommit hem från Spanien tyvärr så hann inte umgås med honom i Sverige. Och nu är han i Amerika -.- Men jag saknar honom lite faktiskt, vi kom varann ganska nära på flyget när vi flög i flera timmar och snackade ut om allting, han var jättelätt att prata med, och göra en på bättre humör hah.. Men vi har bestämt att vi ska ses i Miami och festa sönder när vi fyllt 21 haha! Vi människor är så bra på att säga massa bullshit

Vill skriva av mig.. men vet egentligen inte vad jag vill lätta på egentligen, så får se vart det här inlägget tar mig.

Just nu befinner jag mig i en period då jag inte mår så bra, samtidigt som ingenting speciellt har hänt. Allt är som vanligt. Men jag är bara väldigt förvirrad just nu. Tänkte att jag kunde dela med mig av såna tankar som jag har varje dag..
 Livet är grymt komplicerat. Varför har man vänner som blir avundsjuka när man lyckats bättre i något, men är det någon de inte känner bryr de sig inte. Kan man inte lära sig att vara glad för andras skull, du blir ju inte en sämre människa för att personer i din omgivning lyckats bättre, du står fortfarande på samma plats.

Tänker på hur det blir i framtiden, vad fan ska man få för yrke? Det är så grymt svårt att få bra betyg och komma in någonstans. Men samtidigt så vill man ju inte jobba på ICA heller. Vad gör man då? Ni kanske tycker det är konstigt att jag oroar mig för sånt här nu men jag är som jag är.

Hur vet man att man har riktiga vänner, som skulle ställa upp om det skulle gå riktigt snett och
 som är glada för min skull när det händer nåt bra? Umgås jag med rätt personer? Eller slösar jag bara min tid på något som jag lika hjärna kunde slösat på något annat som hade varit bättre för mig. Hemska tanke jag vet, älskar mina vänner grymt mycket och skulle bli riktigt ledsen om jag skulle förlora nån av dom, så det måste vara ett bra tecken iallafall.

När man pratar med människor man är bekant med (gäller t.o.m vänner i vissa fall) ska alla vara så jävla trevliga och förstående och uppmuntrande, men sen i efterhand får man höra av andra människor att dom sagt en massa skit bara, man blir ju lika förvånad varje gång. De flesta människor är väldigt trevliga, men så jävla falska så man blir rädd. Visst, kan erkänna att jag också gillade att öppna käften om människor som inte hade gjort mig nånting förut. Blir bara äcklad i efterhand när jag tänker på det, och nu försöker jag ändra på det och har minskat rejält på att prata om människor som inte gjort mig nånting, om jag ens gör det längre. Men har människor gjort mig något, uppträtt fel eller sårat mig kan jag prata i timmar om vilken sopa människan är. Men det tycker jag är lite okej iallafall.

En annan rolig sak jag tänkt på, är hur man kan vara så jävla tight med en person, men sen gick nånting snett,
i onödan, så kan man gå förbi den personen utan att hälsa, utan att titta åt det hållet som om den aldrig varit en stor del av ditt liv. Har gått igenom ett par sådana fall, och jag kan fortfarande än idag sakna dessa människor även fast det gått flera år nu. Vissa har man hittat tillbaka till, men vissa leker man fortfarande "jag ignorerar dig, du finns inte" leken med. Även fast det gått FLERA år? Jag har lätt för att bli sur på människor, men jag har lika lätt att förlåta, men tyvärr är jag ingen person som börjar tar upp kontakten igen om jag bråkat med en vän, som dom flesta nog har märkt. Vänner som har sökt kontakt med mig efteråt har märkt att jag är hur lätt som helst att fixa kontakten med, vet inte om det är nåt positivt egentligen menmen. Så har väl dom som jag inte snackat med på flera år märkt att jag inte försökt tagit upp nån kontakt precis som dom inte har gjort. Försök att fixa kontakten med mig igen eller så är vi done. Är rätt bra på att stänga ute känslorna när det gäller det området och gå vidare. Även fast det knäcker mig totalt också, så tro inte att jag har det så lätt heller. Men jag vänjer mig.

MATILDA MÄKELÄ LÄS INTE DET HÄR SÅ DU BLIR OTAGGAD TILL DIN RESA!

Som ni kanske vet, så åker ju Matilda till London och ska bo där i ett helt jävla år, och hon åker den 23 Augusti.

Jag har alltid tänkt: Amen vadfan, det är ett halv år kvar palla tänka på det nu, men igår slog det mig att vi inte kommer ha så mycket tid alls att umgås innan hon åker!! För snart åker hon till Turkiet,typ samma dag som skolavslutningen, och det är ju skolavslutning snart. och när hon kommer hem är jag i Spanien och när jag kommer hem åker hon till England (hon ska dit på semester i sommar också) Och så fortsätter det typ hela lovet. Och just nu är båda bombade med plugg innan betygen sätts -.-

Jag saknade henne nu i helgen som fan när hon var borta men nu kommer hon försvinna i ett helt år. Fattar inte hur jag ska klara mig.. Förut så kom det på tal att jag kanske skulle flytta till Gävle till 2an,(ska inte det längre) och då blev Matilda ledsen men jag sket i det och fattade inte ens varför hon blev så ledsen. Så ja vad säger man, what goes around comes around haha?  Vi kommer inte ha lika mycket koll på varann längre och det kommer inte kunna gå och ba: "Jag mår dåligt träffa mig" Är lite depp över det här haha så var bara tvungen att skriva detta.. det kommer bli lite kämpigt utan henne..


haha vi för 1,5 årsen. Gud vad jag saknar den hårfärgen!!


Gammal bild, vi hade myskväll här och kollade på män som hatar kvinnor och åt godis :)